Tidigare var jag en tecknare och hatade när jag var tvungen att färglägga mina teckningar i grundskolan, vattenfärgerna förstörde bara (det som är ännu intressantare är att när jag senare blev bildlärare för mellan och högstadiet, så "tvingade" jag dem till samma procedur... Fast skillnaden var att jag berättade om mina erfarenheter kring detta och sedan visade jag hur man gjorde det enklare)
Men så blev jag introducerad för akrylen (tack, tack, tack!) en färg som passar mig pärfäkt (min dalska stavning) Den torkar fort och därmed kan jag jobba så fort som jag gillar, jag kan måla över, testa och kladda hur jag vill.
Idag har jag tex gjort min första målning i det nya projektet, ok, inser nu när jag ligger här i sängen och tittar på tavlan.. Att helt klar är den inte, några mindre detaljer i fönstret behövs, det fixas i morgon.
Jag är mer produktiv än jag tidigare förstått, kan vara för att bekanta har påpekat det. Jag jobbar på, jag har mina idéer och ser ju mitt måleri som något större än en hobby. Detta är mitt liv.
Idag när jag satt här på min lilla pall och med usel rygghållning (jag vet, jag borde verkligen tänka på hur fan jag sitter) så lyssnade jag på P1 dokumentär om en reporter på SR som blev blind vid 30... Usch så hemskt, vilken sorg. För mig vore det riktigt hemskt, men samtidigt förstår jag att om jag blev blind antagligen (efter en sorgeperiod) skulle börja skulptera istället. Och det kanske skulle bli ngt som berikade mitt liv. Jag har svårt att se mig själv ge upp skapandet.
Lägger ut en detalj av dagens arbete, ett elskåp från Götgatan :) hela tavlan visas när det hängs i på Gotland. Ni kan säkert gissa varifrån man har denna utsikt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar